O__________O
Nu har jag två huvudbryn som jag gärna skulle få rätsida på. Om det finns någon vänlig själ som kan kasta ljus över detta är jag den evigt tacksam.
Okej, huvudbry #1. Det här är nog gammalt för några av er, men för er andra. Ni kanske har en bra lösning. Hör här nu, om man säger att en dammsugare suger.. Hur ska man tolka det då? Betyder det att den är riktigt dålig eller är den bra för dess sug. Det är sånt jag kan bli galen på när jag är ute och vandrar.
Och det är ju min absoluta favoritsysselsättning. Vandra alltså, inte bli galen. Jag vandrar överallt. Fotriktiga skor och vandringsstav. Helst en kåsa för att tillgodogöra mig vätska från vattendragen. Och sen nynnar jag på Nordmans gamla superverk, Vandraren. Ibland sjunger jag den för full hals, men det är bara när jag tror att ingen ser mig.
Lite så här ser jag ut.
Huvudbry #2. Jag håller ju koll på svenska dagstidningar en hel del här borta. Jag vill ju inte missa vad som händer 1748 mil bort. Eller hur långt det nu är. Och vid ett flertal gånger har jag stött på det här med att ha delad ekonomi. Ofta är det par som det handlar om. De säger att de har en delad ekonomi. Och här blir jag så himla konfys. Ju mer jag tänker på det, desto mer hatar jag frasen "delad ekonomi".
Vad betyder det? Är det delad som i gemensam eller delad som i åtskild?? Varför ska det vara så himla krångligt???
Okej, huvudbry #1. Det här är nog gammalt för några av er, men för er andra. Ni kanske har en bra lösning. Hör här nu, om man säger att en dammsugare suger.. Hur ska man tolka det då? Betyder det att den är riktigt dålig eller är den bra för dess sug. Det är sånt jag kan bli galen på när jag är ute och vandrar.
Och det är ju min absoluta favoritsysselsättning. Vandra alltså, inte bli galen. Jag vandrar överallt. Fotriktiga skor och vandringsstav. Helst en kåsa för att tillgodogöra mig vätska från vattendragen. Och sen nynnar jag på Nordmans gamla superverk, Vandraren. Ibland sjunger jag den för full hals, men det är bara när jag tror att ingen ser mig.
Lite så här ser jag ut.
Huvudbry #2. Jag håller ju koll på svenska dagstidningar en hel del här borta. Jag vill ju inte missa vad som händer 1748 mil bort. Eller hur långt det nu är. Och vid ett flertal gånger har jag stött på det här med att ha delad ekonomi. Ofta är det par som det handlar om. De säger att de har en delad ekonomi. Och här blir jag så himla konfys. Ju mer jag tänker på det, desto mer hatar jag frasen "delad ekonomi".
Vad betyder det? Är det delad som i gemensam eller delad som i åtskild?? Varför ska det vara så himla krångligt???
Mylo Xyloto
Jag är inte en illegal nerladdare. Har aldrig varit, kommer aldrig bli. Allegedly. Idag har jag köpt ett nytt album, det släpptes tidigare i min stad än på många andra platser. Score.
Om ni inte själva har valt att sponsra Coldplay tycker jag att det är en bra sak att göra slag i. Och sen kan man surfa in på någon lämplig sajt och titta på deras musikvideo till Paradise om man inte har sett den redan. Chris Martin bär en elefantkostym som jag gärna skulle vilja ha. Varm och så. Och mycket fin.
Igår avslutades rugby-vm. Folk åkte runt och tutade hela natten, i segerglädje. Nya Zeeland vann till slut. Och det är ju himla bra! Enligt någon absurd statistik ökar våld mot kvinnor med 20% när Nya Zeeland förlorar en match. Så det är jättebra att de vann hela skiten. För kvinnornas skull.
Jaa, det var väl det jag hade att säga.
Om ni inte själva har valt att sponsra Coldplay tycker jag att det är en bra sak att göra slag i. Och sen kan man surfa in på någon lämplig sajt och titta på deras musikvideo till Paradise om man inte har sett den redan. Chris Martin bär en elefantkostym som jag gärna skulle vilja ha. Varm och så. Och mycket fin.
Igår avslutades rugby-vm. Folk åkte runt och tutade hela natten, i segerglädje. Nya Zeeland vann till slut. Och det är ju himla bra! Enligt någon absurd statistik ökar våld mot kvinnor med 20% när Nya Zeeland förlorar en match. Så det är jättebra att de vann hela skiten. För kvinnornas skull.
Jaa, det var väl det jag hade att säga.
Mina lägenhetsvänner
Är 'graphic designers' som det så vackert heter. De skapar. De är kreativt lagda.
Ganska intressant för mig som föddes utan kreativitet.
De senaste veckorna har de haft många sömnlösa nätter då de sitter med grafikprogram. De sitter framför sina MacBook Pros när jag går och lägger mig och jag hittar dem på samma ställe när jag vaknar.
Men emellanåt tar de raster. Och då tycker de att de är jätteroliga. Se här vad jag fann när jag skulle till min första arbetsdag.
Jaa, det är alltså en lapp på varje trappsteg.
Och här är Rob-ert. Han är en rob-ot. Tydligen.
Och Rob-ert lånade min t-shirt och mötte mig när jag kom hem kl 18.10 (mycket sent!). Han har tydligen programmerats till japanska. Eller nåt.
Ganska intressant för mig som föddes utan kreativitet.
De senaste veckorna har de haft många sömnlösa nätter då de sitter med grafikprogram. De sitter framför sina MacBook Pros när jag går och lägger mig och jag hittar dem på samma ställe när jag vaknar.
Men emellanåt tar de raster. Och då tycker de att de är jätteroliga. Se här vad jag fann när jag skulle till min första arbetsdag.
Jaa, det är alltså en lapp på varje trappsteg.
Och här är Rob-ert. Han är en rob-ot. Tydligen.
Och Rob-ert lånade min t-shirt och mötte mig när jag kom hem kl 18.10 (mycket sent!). Han har tydligen programmerats till japanska. Eller nåt.
Blev inringd..
Av nån som ville ha ihjäl mitt stillsamma liv. Så blev TVINGAD att gå upp och jobba idag.
Så jag traskade dystert iväg imorse. Hittade så småningom fram till customhouse quay där min arbetsgivare i några veckor har sitt HQ. Tycker syftningsfelet är tillräckligt lustigt för att inte radera.
Apple har släppt en ny programvara. iOS 5 kallas den. Om man är cool så har man styrt upp detta.
Jag har alltså gjort det. Förklaring för er som inte tycker att jag bör klassas som cool.
Var tvungen att ta en test-bild. För att se om kameran fortfarande fungerar. Och kolla det gjorde den. Fantastiskt. Stylebykarl-Karl redo för sin första arbetsdag.
Hej!
Nu var det ett tag sedan. Jag har ju inte tid att hänga på Stylebykarl när jag är arbetssökande. Eller.. Mellan två jobb som vi brukar säga.
Jag ställer klockan på 7.37 varje dag och har som ambition att gå upp vid den tidpunkten. Det är endast ambition. Jag har blivit väldigt bekväm av mig, med resultatet att klockan är 8.45 innan jag tar mig upp. Inte helt fel va? Gå upp 8.45 och inte ha någon utarbetad plan för dagen.
Jag trodde ett tag att jag skulle bli less på mitt liv, rastlös och så. Men nej, det är förbannat skönt faktiskt. Risken finns att det inte blir långvarigt. Jag skickar faktiskt iväg ganska många svar på jobbannonser så förr eller senare är det väl någon som nappar. Personligen hoppas jag på "senare".
Wellington präglas för tillfället av april-väder. Fast deras motsvarighet förstås. Oktober-väder. Jag har nått statusen "familjemedlem" i vårt hem nu. Rollfördelningen är lite oklar, jag vet inte om jag ska titulera mig själv som pappa eller broder eller möjligen son. Men familj är jag, det är det som räknas! Emma (syster kanske?) har denna veckaavslöjat att hon inte riktigt har koll på årets månader. Så när jag tidigare, i mitt videoklipp, konstaterade att hon skulle föras bort till dårhuset var jag inte helt fel ute.
Puss hej, nu ska jag ha fredagsmys med familjen!
Jag ställer klockan på 7.37 varje dag och har som ambition att gå upp vid den tidpunkten. Det är endast ambition. Jag har blivit väldigt bekväm av mig, med resultatet att klockan är 8.45 innan jag tar mig upp. Inte helt fel va? Gå upp 8.45 och inte ha någon utarbetad plan för dagen.
Jag trodde ett tag att jag skulle bli less på mitt liv, rastlös och så. Men nej, det är förbannat skönt faktiskt. Risken finns att det inte blir långvarigt. Jag skickar faktiskt iväg ganska många svar på jobbannonser så förr eller senare är det väl någon som nappar. Personligen hoppas jag på "senare".
Wellington präglas för tillfället av april-väder. Fast deras motsvarighet förstås. Oktober-väder. Jag har nått statusen "familjemedlem" i vårt hem nu. Rollfördelningen är lite oklar, jag vet inte om jag ska titulera mig själv som pappa eller broder eller möjligen son. Men familj är jag, det är det som räknas! Emma (syster kanske?) har denna veckaavslöjat att hon inte riktigt har koll på årets månader. Så när jag tidigare, i mitt videoklipp, konstaterade att hon skulle föras bort till dårhuset var jag inte helt fel ute.
Puss hej, nu ska jag ha fredagsmys med familjen!
Down south, down under del IV
Efter mitt besök i Abel Tasman National Park reste jag återigen till Nelson, denna metropol. Jag kände att tiden var mig mogen för att lösgöra mina tyglar och ge mig in i vänstertrafik. För allting är ju himla felvänt i detta land, som jag redan har konstaterat. Och givetvis kör de bil på fel sida.
Eftersom jag är vriden till att framföra motordrivna fordon på ett tillfredsställande sätt tänkte jag att det inte borde vara något problem med att sitta på fel sida i bilen och sånt.
Man kan skymta min lilla pärla där den står parkerad på min fortsatta väg söderut. Söderut från Nelson via Richmond och sen vidare österut mot Kaikoura, slutdestinationen.
Detta skulle tydligen vara en Scenic Lookout och detta föremål fick markera punkten. Jag vet inte riktigt vilken dess funktion är.
Lewis pass. Vänstertrafiken var väl en baggis, men detta oroade mig något mer. Vinterdäck var inte något som min Nissan var utrustad med.
Och här tänkte jag att nu har jag tagit mig till helt fel kontinent. Jag lämnade ju Svea Rike för att slippa detta.
Men en halv bensintank och 20 mil senare fick jag min belöning. Mitt största bekymmer med min bilresa var den enastående naturen som ständigt tog min uppmärksamhet. Jag var vid flera tillfällen alldeles utom mig av förtjusning över landskapets fröjd för ögat. Jag hade gärna delat med mig av det i form av bilder men det är en upplevelse som inte kan fångas på bild. Man måste se det med egna ögon. Och jag vill inte förstöra någons nöje här, åh nej.
Och efter fem timmars bilresa var jag framme i Kaikoura. Här är pärlan igen, himla fin! Inte sant?!
Det finns en sälkoloni ute vid klipporna och med mitt nya högst mobila färdmedel kunde jag ta mig ut och träffa Felix här.
Här är Felixs son. Frans. Visst är han söt, Frans. Han är linslus nummer ett i denna koloni. Han är stjärnan. Den som står för all strålglans och signerar tröjor för dem som vill.
Ser ni valfenan till vänster?? Mitt enda bevis på att jag fick se en val! Och den här synen vaknade jag till förresten. Jag valde att sova i min bil eftersom det var BILligare. Hajar ni? Bil-ligare. Mm, jaa, ni förstår.
Solen lyste väldigt fint faktiskt.
Min sista dag var alldeles strålande fin!
Surreal but.. but nice. Ni vet väl var jag har hämtat denna fras förresten? Jaa, såklart! Vad annars? Det är klart att den är från Notting Hill.
Jag har ju lovat att visa bilder på världens coolaste varelser.
Det var sååå många. Måste ha varit minst tvåhundra. Asnice!
Och farbror albatross var också där, han ser förvisso ganska liten ut på denna bild men jäklar vad hans vingbredd var imponerande när han flög.
De var sååå fina! Jag ska bli delfin en dag!
Jag körde tillbaka till Picton längs östkusten och tog färjan tillbaka till WGTN och klockan 23.02 var jag hemma på Tasman Street igen. Bra resa.
Eftersom jag är vriden till att framföra motordrivna fordon på ett tillfredsställande sätt tänkte jag att det inte borde vara något problem med att sitta på fel sida i bilen och sånt.
Man kan skymta min lilla pärla där den står parkerad på min fortsatta väg söderut. Söderut från Nelson via Richmond och sen vidare österut mot Kaikoura, slutdestinationen.
Detta skulle tydligen vara en Scenic Lookout och detta föremål fick markera punkten. Jag vet inte riktigt vilken dess funktion är.
Lewis pass. Vänstertrafiken var väl en baggis, men detta oroade mig något mer. Vinterdäck var inte något som min Nissan var utrustad med.
Och här tänkte jag att nu har jag tagit mig till helt fel kontinent. Jag lämnade ju Svea Rike för att slippa detta.
Men en halv bensintank och 20 mil senare fick jag min belöning. Mitt största bekymmer med min bilresa var den enastående naturen som ständigt tog min uppmärksamhet. Jag var vid flera tillfällen alldeles utom mig av förtjusning över landskapets fröjd för ögat. Jag hade gärna delat med mig av det i form av bilder men det är en upplevelse som inte kan fångas på bild. Man måste se det med egna ögon. Och jag vill inte förstöra någons nöje här, åh nej.
Och efter fem timmars bilresa var jag framme i Kaikoura. Här är pärlan igen, himla fin! Inte sant?!
Det finns en sälkoloni ute vid klipporna och med mitt nya högst mobila färdmedel kunde jag ta mig ut och träffa Felix här.
Här är Felixs son. Frans. Visst är han söt, Frans. Han är linslus nummer ett i denna koloni. Han är stjärnan. Den som står för all strålglans och signerar tröjor för dem som vill.
Ser ni valfenan till vänster?? Mitt enda bevis på att jag fick se en val! Och den här synen vaknade jag till förresten. Jag valde att sova i min bil eftersom det var BILligare. Hajar ni? Bil-ligare. Mm, jaa, ni förstår.
Solen lyste väldigt fint faktiskt.
Min sista dag var alldeles strålande fin!
Surreal but.. but nice. Ni vet väl var jag har hämtat denna fras förresten? Jaa, såklart! Vad annars? Det är klart att den är från Notting Hill.
Jag har ju lovat att visa bilder på världens coolaste varelser.
Det var sååå många. Måste ha varit minst tvåhundra. Asnice!
Och farbror albatross var också där, han ser förvisso ganska liten ut på denna bild men jäklar vad hans vingbredd var imponerande när han flög.
De var sååå fina! Jag ska bli delfin en dag!
Jag körde tillbaka till Picton längs östkusten och tog färjan tillbaka till WGTN och klockan 23.02 var jag hemma på Tasman Street igen. Bra resa.
Mt Victoria lookout
Det har varit en helt fantastisk vädervecka i WGTN, New Zealand's capital of cool. Och jag tog mig an utmaningen att klättra upp på Mt Vic som det kallas i folkmun. Vid mitt senaste försök fick jag ge upp halvvägs. Lite fail där.
På toppen har de en klassisk avståndstavla. Det var lite intressant tyckte jag. Och som ni ser står det att avståndet till London är 11685 M. Och jag härledde genast denna summa till 1168 mil, smart som jag är. Och så tänkte jag på er därhemma och att ni är ju faktiskt inte så himla långt bort, knappt 1200 mil. Det är en spottstyver. Ett par stenkast på sin höjd. Men sedan tyckte jag inte riktigt att det stämde med mina beräkningar och vad betyder M egentligen? Sen slog det mig. Mile, engelsk mil! Aah, 1,609 km.. vilket efter en matematisk kalkulation ger oss 1880 mil. Och det är betydligt längre, det får man säga. Ingen spottstyver längre. Hehe.
Capital of cool. Nåja, lite fin är den allt, stadsvyn.
Här är motivet lite oklart. Helt klart.
#Paradox
Snart kommer min sista del av sydönsresan! Här utlovas många amatörmässiga fotografier, för traditioner är viktiga. Men motiven består bland annat av världens mest fascinerande varelser!
#CLIFFHANGER
På toppen har de en klassisk avståndstavla. Det var lite intressant tyckte jag. Och som ni ser står det att avståndet till London är 11685 M. Och jag härledde genast denna summa till 1168 mil, smart som jag är. Och så tänkte jag på er därhemma och att ni är ju faktiskt inte så himla långt bort, knappt 1200 mil. Det är en spottstyver. Ett par stenkast på sin höjd. Men sedan tyckte jag inte riktigt att det stämde med mina beräkningar och vad betyder M egentligen? Sen slog det mig. Mile, engelsk mil! Aah, 1,609 km.. vilket efter en matematisk kalkulation ger oss 1880 mil. Och det är betydligt längre, det får man säga. Ingen spottstyver längre. Hehe.
Capital of cool. Nåja, lite fin är den allt, stadsvyn.
Här är motivet lite oklart. Helt klart.
#Paradox
Snart kommer min sista del av sydönsresan! Här utlovas många amatörmässiga fotografier, för traditioner är viktiga. Men motiven består bland annat av världens mest fascinerande varelser!
#CLIFFHANGER
Down south, down under del III
Hajk!! Jag reste vidare från Nelson till Motueka med en tysk som jag hittade. Och det är lite motsägelsefullt då jag inte gillar tyskar. Men han var ganska rolig ändå. Vi tog in på samma hostel och blev upphämtade kl 08.00 och körda till Marahau som är centrum för kajakuthyrningen i Abel Tasman National Park. Centrum är en klar överdrift, det är helt galet litet. Men likväl opererar 4-5 företag inom turism där.
Här är de fantastiska kajakerna, tyvärr har jag inte så många bilder av dem eftersom de 1,5 timmarna av paddling plågades av mycket regn och jag var således inte jättepigg på att dra fram kameran. Lite synd kanske.
Mm, båtar igen. Haha.
Det var fiiint i nationalparken!
En liten klippa som jag hittade.
The Fellowship! (aka fyra fransoser, en tysk och en viking) Min tysk finns inte någonstans i min kamera, vilket är lite märkligt med tanke på hur många gånger jag fotade honom. Med hans kamera alltså.
Men titta! Är det inte en liten båt uppe i höger hörn?? Och sen en fin strandremsa i vattnet också!
Jag tog en bild på molnen, tyckte mig se en gubbe där uppe men det såg bättre ut IRL.
Väldigt klart vatten här! Bilden är tagen från hängbron på bilden nedan.
Den ja!
En GÖMD strand, lyllo de som hittar den!
Men titta! Stylebykarl-Karl! Min tysk tyckte att jag skulle vara med på en bild. Så här har ni backpacker-Karl!
En fin liten ö som jag hittade vid en strand!
Ett litet filmklipp
Jag vet inte varför bilden är så smal, jag tänkte att det inte skulle vara så. Men men.
Down south, down under del II
Efter Blenheim åkte jag vidare västerut, cirka 17 mil för att vara exakt. Där hittade jag Nelson som stoltserar med att ha Nya Zeelands geografiska mittpunkt uppe på ett litet berg. Som om nån skulle bry sig om det! Särskilt när det framkommer att det inte ens stämmer..
Här är den fina skulpturen som man har skapat för att markera mittpunkten. Vacker vaa? Mmmh, just det.
Nåå, Nelson har faktiskt en rätsida också. Orten är belägen vid kusten och det medför ofta vackra vyer. Och för att inte tala om FINA BÅTAR! Och jag gillar ju bilder på båtar, right?
Mmmm, BÅT!
Jag hade faktiskt inte förväntat mig att möta palmer när jag reste hit. Men denna bild är inte tagen från googles sökverktyg.. åh nej, den är tagen av fotografen Karl. Karl med K.
Jag finner det minst sagt surrealistiskt att se hav, stränder och snötäckta berg i kombination. Allting är himla felvänt här nere.
Surreal but... but nice.
Vårblommor
Hmm, ännu en sak som är himla felvänt här borta! Lutande horisont, det är ju för märkligt. Det har absolut ingenting att göra med att jag är en usel fotograf, det är bara att jorden lutar annorlunda på det södra halvklotet. Oförklarligt men onekligen intressant.
Mmja, denna utsökta bild får avsluta inlägget. Den är ju nästan horisontell, jag antar att jag skulle kunna komma undan genom att skylla på att tidvattnet medför en lutande illusion. Men förmodligen kommer ni inte att låta er luras den här gången heller.
Kort sammanfattning!
Jag fick lite kritik för att jag inte beskrev mer utförligt vad det är som bilderna egentligen föreställer och i vilket skede och sammanhang de är tagna. Så då rättar jag till det! För vi lever i en föränderlig värld hörrni! Och där strävar jag alltid efter att hamna på samma nivå som mina medmänniskor.
Som kanske är bekant består Nya Zeeland av två öar, den norra och den södra. Wellington ligger på den södra spetsen av den norra ön, lite förvirrande kanske. För att ta sig till den södra ön tar man enklast en tre timmar lång färje-tur och då hamnar man i Picton.
Bild 1,2,3 i föregående inlägg är alltså tagna från färjan, och landmassan tillhör den sydön. Båtarna skulle teoretiskt sett kunna vara från nordön men gissningsvis tillhör de befolkning på sydön.
Bild 4 och 5 är tagna i Picton medan bild 6 och 7 är tagna dagen efter min ankomst till sydön, i Blenheim. Blenheim är en liten ort som ligger 20 km söder om Picton. Orten ligger i en dal där det är platt som en pannkaka, därav endast bilder på mörka moln..
Sådär ja! Där har vi det.
Som kanske är bekant består Nya Zeeland av två öar, den norra och den södra. Wellington ligger på den södra spetsen av den norra ön, lite förvirrande kanske. För att ta sig till den södra ön tar man enklast en tre timmar lång färje-tur och då hamnar man i Picton.
Bild 1,2,3 i föregående inlägg är alltså tagna från färjan, och landmassan tillhör den sydön. Båtarna skulle teoretiskt sett kunna vara från nordön men gissningsvis tillhör de befolkning på sydön.
Bild 4 och 5 är tagna i Picton medan bild 6 och 7 är tagna dagen efter min ankomst till sydön, i Blenheim. Blenheim är en liten ort som ligger 20 km söder om Picton. Orten ligger i en dal där det är platt som en pannkaka, därav endast bilder på mörka moln..
Sådär ja! Där har vi det.
Down south, down under del I
Whawa-wiwa! Nu var det ett tag sen hörrni. Jag reste ju bort en aning vilket medförde ett glapp i Internet-åtkomst såväl som blogg-uppdatering. Men nu så. Nu jäklar kör vi lite bilder. Eftersom tusen bilder säger mer än ett ord eller nåt bla bla bla bla bla.
Bilder på klippor är alltid lika .. intressanta.
Och båtar
jajaja! Båtar!
Dito
Det är klart att en PICturesque village döps till Picton.
Stormen
Mörka moln på väg.
Bilder på klippor är alltid lika .. intressanta.
Och båtar
jajaja! Båtar!
Dito
Det är klart att en PICturesque village döps till Picton.
Stormen
Mörka moln på väg.
För att skoställ
... är såååååå himla överskattade. Ställ skorna under sängen för fan!
RanDOm PIcS
From southeast
Mt Victoria lookout
Lotr-vibes
Bästa Tintin och Milou @Weta cave
Jag tänkte verkligen köpa detta smycke, ni vet, Arwens gåva till Aragorn. Har ingen som jag kan ge det till dock, det måste ju onekligen vara till någon som är VÄLDIGT speciell eftersom inte vem som helst kan bära upp Aftonstjärnan. Otroligt vackert smycke faktiskt, och i ädlaste silver förstås.
Taget från bilen
Färjan mellan öarna
Åhhh, sydön!!
Och igen! Jag har många bilder på detta berg, hehe!
Flygnörd? Moi?
Mer LOTR-vibes
Självdisciplin..
..är att bo fyra minuter från McDonald's och bara göra två besök på 10 dagar!! Är stolt över mig själv.
Jag lagar all mat och behöver bara göra det typ 2-3 gånger i veckan. Jag passar på att göra stora omgångar så att jag får två matlådor, jag äter således samma maträtt tre middagar i rad. Mycket välfunnet. Man äter inte lunch här borta (man som i alla andra, inte Karl, han är kroniskt jättehungrig) utan en rejäl frukost och sedan middag.
Jag har köpt en möbel idag. Det är bra, då slipper jag lägga allting på strykbrädan. Strykbrädan har nämligen vikarierat som skrivbord och hylla sen jag flyttade in. Den har skött sitt uppdrag med glamour.
#internskämt
Här har vi mitt senaste tillskott:
Jag följer förresten Seinfeld's kanal på facebook. De hade postat bilden nedan för ett par dagar sen. Jäkligt roligt ögonblick faktiskt. George har för vana att ta av sig tröjan när han är på toaletten. I detta fall glömde han att ta på sig den igen och det tar ett tag innan han upptäcker sin blunder. Sånt tycker jag är kul.
Jag lagar all mat och behöver bara göra det typ 2-3 gånger i veckan. Jag passar på att göra stora omgångar så att jag får två matlådor, jag äter således samma maträtt tre middagar i rad. Mycket välfunnet. Man äter inte lunch här borta (man som i alla andra, inte Karl, han är kroniskt jättehungrig) utan en rejäl frukost och sedan middag.
Jag har köpt en möbel idag. Det är bra, då slipper jag lägga allting på strykbrädan. Strykbrädan har nämligen vikarierat som skrivbord och hylla sen jag flyttade in. Den har skött sitt uppdrag med glamour.
#internskämt
Här har vi mitt senaste tillskott:
Jag följer förresten Seinfeld's kanal på facebook. De hade postat bilden nedan för ett par dagar sen. Jäkligt roligt ögonblick faktiskt. George har för vana att ta av sig tröjan när han är på toaletten. I detta fall glömde han att ta på sig den igen och det tar ett tag innan han upptäcker sin blunder. Sånt tycker jag är kul.
Sagan om ringen, guidad tour
Woooh! Perfekt för LOTR-fanatiker som jag själv. Inte sant?! Min dag var helt klart tillfredställande, guiden var ungefär lika nördig som jag själv. Och dessutom hade hon en massa historier om inspelningarna som var intressanta. Häng med i bildspelet nu då!
Stort, det är inte varje dag man springer på denna skylt!
Yeaaah! Visst ringer en klocka?
Här låg Frodo, son av Drogo. Och hans följemän förstås. @Shortcut to mushrooms
Ni vet när Frodo spårar, och säger typ "I think we should get off the road... GET OFF THE ROAD!!" Då står han här. Man känner igen glugg-trädet och trädet till vänster från The Fellowship. Score.
Och här då?? Jag inser i efterhand att vinkeln inte är perfekt, jag skulle ha placerat mig lite mer åt vänster. Men när man ser Nazgülen på sin häst upplyst i mörkret, det är lätt att föreställa sig, right? Värt att notera är att i filmen ser man att det är kallt och man ser hästens andedräkt bli ånga. Men man ser inte den svarta ryttarens andedräkt. Varför? Joo, han är "neither living nor dead" och andas således inte. Guiden berättade att stuntmannen andades genom en snorkel för att lösa denna lilla detalj.
Och det här berget då? Känner ni igen det?? Och ehh, tänk bort vattnet..
Jajemän, helt rätt! Det är berget precis intill Mordors svarta portar. Berget på den övre bilden är de facto detsamma som miniatyrbilden längst upp till vänster!
Här är ett av dagens anti-klimax. De lockade med att man skulle få se inspelningsplatserna för Helms Deep och Minas Tirith. Och det pirrade lite i min mage inför det. Här är den, inspelningsplatsen för de coolaste två ställena. Coolt? -Jag vet inte. Vägskyltar liksom?!?! "Give way" I WILL. Nu åker vi, tänkte jag när guiden började beskriva hur de hade burit sig åt. Det gjorde vi inte.
Det här kan man känna igen! Anduin, eller Stora floden som den också kallas. Ni vet i första filmen när sällskapet har lämnat Lothlorien med kanoter. Här paddlas det hejvilt.
Och här nånstans kan man tänka sig Boromir. Och husen man skymtar uppe till höger byggdes efter inspelningen.
Nästa stopp.. Skyltning bådar ju för något storslaget!
Men njaa, inte jättevälbekant kan man väl inte säga.
Men fint ändå antar jag.
Vägen in mot Isengard och den hemska, vanställda Saruman etc etc..
Sista bilden! Och den här är bra tycker jag. Om man tänker bort parkbänken och tänker att det är sommar och grönskande så är bilden väldigt lik när Gandalf och Saruman diskuterar att Ringens position har fastställts.
Ja men ni vet vilken, den här:
Och lite photoshopade berg i bakgrunden. Jaa, det var en härlig dag hörrni!!
Stort, det är inte varje dag man springer på denna skylt!
Yeaaah! Visst ringer en klocka?
Här låg Frodo, son av Drogo. Och hans följemän förstås. @Shortcut to mushrooms
Ni vet när Frodo spårar, och säger typ "I think we should get off the road... GET OFF THE ROAD!!" Då står han här. Man känner igen glugg-trädet och trädet till vänster från The Fellowship. Score.
Och här då?? Jag inser i efterhand att vinkeln inte är perfekt, jag skulle ha placerat mig lite mer åt vänster. Men när man ser Nazgülen på sin häst upplyst i mörkret, det är lätt att föreställa sig, right? Värt att notera är att i filmen ser man att det är kallt och man ser hästens andedräkt bli ånga. Men man ser inte den svarta ryttarens andedräkt. Varför? Joo, han är "neither living nor dead" och andas således inte. Guiden berättade att stuntmannen andades genom en snorkel för att lösa denna lilla detalj.
Och det här berget då? Känner ni igen det?? Och ehh, tänk bort vattnet..
Jajemän, helt rätt! Det är berget precis intill Mordors svarta portar. Berget på den övre bilden är de facto detsamma som miniatyrbilden längst upp till vänster!
Här är ett av dagens anti-klimax. De lockade med att man skulle få se inspelningsplatserna för Helms Deep och Minas Tirith. Och det pirrade lite i min mage inför det. Här är den, inspelningsplatsen för de coolaste två ställena. Coolt? -Jag vet inte. Vägskyltar liksom?!?! "Give way" I WILL. Nu åker vi, tänkte jag när guiden började beskriva hur de hade burit sig åt. Det gjorde vi inte.
Det här kan man känna igen! Anduin, eller Stora floden som den också kallas. Ni vet i första filmen när sällskapet har lämnat Lothlorien med kanoter. Här paddlas det hejvilt.
Och här nånstans kan man tänka sig Boromir. Och husen man skymtar uppe till höger byggdes efter inspelningen.
Nästa stopp.. Skyltning bådar ju för något storslaget!
Men njaa, inte jättevälbekant kan man väl inte säga.
Men fint ändå antar jag.
Vägen in mot Isengard och den hemska, vanställda Saruman etc etc..
Sista bilden! Och den här är bra tycker jag. Om man tänker bort parkbänken och tänker att det är sommar och grönskande så är bilden väldigt lik när Gandalf och Saruman diskuterar att Ringens position har fastställts.
Ja men ni vet vilken, den här:
Och lite photoshopade berg i bakgrunden. Jaa, det var en härlig dag hörrni!!
Nytt nummer, jo tack!
Hallå där ute alla i bloggosfären! Ni har väl inte försökt nå mig på sistone? Mobiltelefon-ledes alltså. Då var det förgäves. Jag har nämligen bytt nummer. Numera knappar man in 0064 (0) 22 152 90 27 för att nå mig genom Whatsapp eller vad det nu är man vill använda.
Den officiella förklaringen till detta nummerbyte är att jag tröttnade på min operatör. De ville inte att jag skulle vara kund hos dem för jag fick så taskiga förmåner. Så då bytte jag nummer. I protest liksom. Men lika glad för det är jag men gladast är nog min nya operatör!
Klassisk film-pastisch.
Återkommer inom kort med lite bilder från min Sagan om ringen-dag!
#cliffhanger
Den officiella förklaringen till detta nummerbyte är att jag tröttnade på min operatör. De ville inte att jag skulle vara kund hos dem för jag fick så taskiga förmåner. Så då bytte jag nummer. I protest liksom. Men lika glad för det är jag men gladast är nog min nya operatör!
Klassisk film-pastisch.
Återkommer inom kort med lite bilder från min Sagan om ringen-dag!
#cliffhanger
Boende, sänginköp och ett raggningstips!
Yo. Nu har jag styrt upp ett hem. Jag delar ett radhus med två tjejer och har ett eget badrum. Det. Är. Nice. Läget är fint det med, ca 15 minuters promenad från Courtney Place. Courtney är stället där DET HÄNDER. När det inte händer på stylebykarl förstås!
Mitt rum var tomt och jag har således rannsakat stan efter möbler. Kan varenda affär som sålt en möbelartikel. Skulle kunna skriva en bok om det. Har faktiskt gjort det redan. Men inget förlag nappade. Märkligt. Slutligen fann jag en säng som kunde levereras hem till 18/185 Tasman Street, Mt Cook. Skrivbord, stol och nattygsbord hade varit lämpliga att inhandla på IKEA. Synd att det inte finns här. Förbannat synd faktiskt.
Utsikt från fönster
Jag har ett tips också, det är viktigt! Man kan väl säga att jag har gjort det till min nisch att kommunicera, inte verbalt, utan genom anteckningsapplikationen på min iPhone när jag är ute och klubbar. För att slippa skrika in i någons öra. I Wellington tycker bartenders att detta är högst lustigt. Jag möts alltid av ett litet fniss efter att jag har visat min beställning. DETTA SKA UTNYTTJAS HÖRNI!
Det lämpar sig himla bra när bartendern visar sig vara en söt tjej. Då langar jag fram följande meddelande.
Jaa, återigen ett fniss. Och sen en huvudskakning. Nekande. Men sedan räckte hon fram handen för att skriva sitt nummer. SCORE. Hon heter nu ’Bar Girl’ i telefonboken. Funderar på att ändra det till ’Bad Girl’ för att få det att låta mer spännande. Snygg grammatisk miss btw.
Sen droppade jag detta till någon random tjej som såg ut som 13 på dansgolvet. Fick svaret: I have no idea! Sen hånglade vi (nej, det gjorde vi inte). Jävligt bra ändå!
Tar in på vandrarhem
Det var himla bekvämt att bo några nätter på hotell, verkligen. Men det är ju inte så jävla hardcore. Nej det kan man inte säga. Nu bor jag på hostel istället. Som en riktig backpacker. Jag delar alltså rum med sju andra. Rob två sängar bort har varit på resande fot i tre år. Funderar på att följa i hans fotspår. Men hoppas inte för mycket, ok?
Vindarna de senaste dagarna har varit hänsynslösa. Deras styrka är så påtaglig att människor välter. Fast det är bara de som går i medvind så det gäller att vandra åt rätt håll.
Eftersom jag är beroende av rutiner har jag självklart styrt upp några såna. Jag berättade ju tidigare om den fantastiska mataffären med 388 sorters olivolja. Jag påstod att det var min bästa upptäckt med det här landet. Nu har jag gjort en ny. Jag har hittat New World, denna fantastiska mataffär som är en bättre version av Ica Maxi. En av mina dagliga rutiner är att besöka New World, de har en bageri-del som i alla avseenden är ljuvlig. Där går jag runt och tittar och sniffar i mig alla dofter. Hemma i västerås brukade jag alltid passera Öhrmans Bageri på väg till jobbet, bara för att känna doften av nybakat.
På New World stannar jag särskilt länge vid vaniljmuffinsen med blåbärsfyllning och nån gång (läs varje dag) händer det att jag köper en och sen sitter jag på lämplig bänk och intar bakverket.
Njutning på högsta nivå! När jag sitter med min vaniljmuffins tänker jag för mig själv att nu kan jag dö lycklig.
Jag är inte svår att tillfredsställa. Ska gifta mig med en bakarinna. (Johan, du kan vara lugn, ingen Tornerydare)
Vindarna de senaste dagarna har varit hänsynslösa. Deras styrka är så påtaglig att människor välter. Fast det är bara de som går i medvind så det gäller att vandra åt rätt håll.
Eftersom jag är beroende av rutiner har jag självklart styrt upp några såna. Jag berättade ju tidigare om den fantastiska mataffären med 388 sorters olivolja. Jag påstod att det var min bästa upptäckt med det här landet. Nu har jag gjort en ny. Jag har hittat New World, denna fantastiska mataffär som är en bättre version av Ica Maxi. En av mina dagliga rutiner är att besöka New World, de har en bageri-del som i alla avseenden är ljuvlig. Där går jag runt och tittar och sniffar i mig alla dofter. Hemma i västerås brukade jag alltid passera Öhrmans Bageri på väg till jobbet, bara för att känna doften av nybakat.
På New World stannar jag särskilt länge vid vaniljmuffinsen med blåbärsfyllning och nån gång (läs varje dag) händer det att jag köper en och sen sitter jag på lämplig bänk och intar bakverket.
Njutning på högsta nivå! När jag sitter med min vaniljmuffins tänker jag för mig själv att nu kan jag dö lycklig.
Jag är inte svår att tillfredsställa. Ska gifta mig med en bakarinna. (Johan, du kan vara lugn, ingen Tornerydare)
Måndag
Vaknade enligt rådande tradition vid 3-4-tiden. Det är inte så konstigt att jag vaknar så tidigt egentligen, med tanke på hur tidigt jag går och lägger mig. Konklusion: Ut och lev rövare istället! Det är ju alltid bra..
Enligt hotellreceptionen hade inget bagage kommit och jag började faktiskt tro att jag aldrig skulle återse mina ägodelar. Jag ringde därför upp flygplatsen och fick tala med samma trötta snubbe som hjälpte mig förra gången.
”It arrived last night, if it isn’t on your hotel it should be close!”
Tacka fan! Och mycket riktigt. Trettio minuter senare kom glad man iförd DHL-kläder och lämnade över väskan till mig. Jag blev överlycklig, kysste honom på kinden på det sättet att han blev blossande röd. Receptionisten var som fastnaglad där hon stod.
#vad hände?!
Men vi gick vidare i livet. Som väl är tur. Undersökte mitt bagage på rummet och insåg att jag inte alls hade strömkabeln till datorn där. Det jag hade var en halv strömkabel för brittiska el-uttag. Men ingen strömgenerator what so ever. Hur tänkte du där Karl? Frågade jag mig själv. Men jag hade ju inget svar på det förstås, klassisk tunghäfta när man pratar inombords med sig själv. Gick iväg till en elektronik-butik som jag hade uppmärksammat tidigare. Deras strömkabel kostade 950 kronor. Härligt. Eller inte. Så jag gav butiksbiträdet fuck you-fingret och sade:
”Sit on this and rotate”
Sen kom en vakt och drog ut mig genom dörren.
#Missförstånd
Jag hittade det hostel som jag tänkte hitta dagen innan. Fick information om rummet och blev runtvisad. Efter rundturen sade jag till killen i receptionen:
-I will think about it. Just gonna check round a bit.
#Flawless English
Enligt hotellreceptionen hade inget bagage kommit och jag började faktiskt tro att jag aldrig skulle återse mina ägodelar. Jag ringde därför upp flygplatsen och fick tala med samma trötta snubbe som hjälpte mig förra gången.
”It arrived last night, if it isn’t on your hotel it should be close!”
Tacka fan! Och mycket riktigt. Trettio minuter senare kom glad man iförd DHL-kläder och lämnade över väskan till mig. Jag blev överlycklig, kysste honom på kinden på det sättet att han blev blossande röd. Receptionisten var som fastnaglad där hon stod.
#vad hände?!
Men vi gick vidare i livet. Som väl är tur. Undersökte mitt bagage på rummet och insåg att jag inte alls hade strömkabeln till datorn där. Det jag hade var en halv strömkabel för brittiska el-uttag. Men ingen strömgenerator what so ever. Hur tänkte du där Karl? Frågade jag mig själv. Men jag hade ju inget svar på det förstås, klassisk tunghäfta när man pratar inombords med sig själv. Gick iväg till en elektronik-butik som jag hade uppmärksammat tidigare. Deras strömkabel kostade 950 kronor. Härligt. Eller inte. Så jag gav butiksbiträdet fuck you-fingret och sade:
”Sit on this and rotate”
Sen kom en vakt och drog ut mig genom dörren.
#Missförstånd
Jag hittade det hostel som jag tänkte hitta dagen innan. Fick information om rummet och blev runtvisad. Efter rundturen sade jag till killen i receptionen:
-I will think about it. Just gonna check round a bit.
#Flawless English
Men sedan gick det jävligt bra. Hittade en strömkabel på ett annat ställe för bara 650 kronor, gjorde high five med den killen. Blev utsläpad av vakt igen, förmodligen för att killen var lövtunn och ramlade baklänges av slaget. Men det var ju bara ett utbyte av förståelse, herregud!
#Missbedömning
Sen skaffade jag ett Nya Zeeländskt mobilnummer, 0064 (0) 220 608 285, skicka SMS om ni vill. Men helst genom Whatsapp!
Och jag tackade ja till platsen på vandrarhemmet också.
Jag älskar för övrigt att folk hela tiden frågar var jag är ifrån. Som om min engelska är dålig. Fast det kanske har med dialekten att göra. För någon dag sen frågade en man mig om jag var fransk.
#Förolämpad
#Missbedömning
Sen skaffade jag ett Nya Zeeländskt mobilnummer, 0064 (0) 220 608 285, skicka SMS om ni vill. Men helst genom Whatsapp!
Och jag tackade ja till platsen på vandrarhemmet också.
Jag älskar för övrigt att folk hela tiden frågar var jag är ifrån. Som om min engelska är dålig. Fast det kanske har med dialekten att göra. För någon dag sen frågade en man mig om jag var fransk.
#Förolämpad
