Måndag

Vaknade enligt rådande tradition vid 3-4-tiden. Det är inte så konstigt att jag vaknar så tidigt egentligen, med tanke på hur tidigt jag går och lägger mig. Konklusion: Ut och lev rövare istället! Det är ju alltid bra..
Enligt hotellreceptionen hade inget bagage kommit och jag började faktiskt tro att jag aldrig skulle återse mina ägodelar. Jag ringde därför upp flygplatsen och fick tala med samma trötta snubbe som hjälpte mig förra gången.
”It arrived last night, if it isn’t on your hotel it should be close!”

Tacka fan! Och mycket riktigt. Trettio minuter senare kom glad man iförd DHL-kläder och lämnade över väskan till mig. Jag blev överlycklig, kysste honom på kinden på det sättet att han blev blossande röd. Receptionisten var som fastnaglad där hon stod.
#vad hände?!
Men vi gick vidare i livet. Som väl är tur. Undersökte mitt bagage på rummet och insåg att jag inte alls hade strömkabeln till datorn där. Det jag hade var en halv strömkabel för brittiska el-uttag. Men ingen strömgenerator what so ever. Hur tänkte du där Karl? Frågade jag mig själv. Men jag hade ju inget svar på det förstås, klassisk tunghäfta när man pratar inombords med sig själv. Gick iväg till en elektronik-butik som jag hade uppmärksammat tidigare. Deras strömkabel kostade 950 kronor. Härligt. Eller inte. Så jag gav butiksbiträdet fuck you-fingret och sade:
”Sit on this and rotate”

Sen kom en vakt och drog ut mig genom dörren.
#Missförstånd

Jag hittade det hostel som jag tänkte hitta dagen innan. Fick information om rummet och blev runtvisad. Efter rundturen sade jag till killen i receptionen:
-I will think about it. Just gonna check round a bit.
#Flawless English
Men sedan gick det jävligt bra. Hittade en strömkabel på ett annat ställe för bara 650 kronor, gjorde high five med den killen. Blev utsläpad av vakt igen, förmodligen för att killen var lövtunn och ramlade baklänges av slaget. Men det var ju bara ett utbyte av förståelse, herregud!
#Missbedömning

Sen skaffade jag ett Nya Zeeländskt mobilnummer, 0064 (0) 220 608 285, skicka SMS om ni vill. Men helst genom Whatsapp!
Och jag tackade ja till platsen på vandrarhemmet också.

Jag älskar för övrigt att folk hela tiden frågar var jag är ifrån. Som om min engelska är dålig. Fast det kanske har med dialekten att göra. För någon dag sen frågade en man mig om jag var fransk.
#Förolämpad

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0