Min smutstvätt är som arbetslösheten
Hur som helst har flytten inneburit att min redan för lilla garderob har blivit ännu mindre. Den rymmer inte alla mina kläder.
Ni vet hur det är med arbetslöshet va? Ni vet väl hur det ligger till? Ingen vill väl vara arbetslös men likväl är det nödvändigt att det finns en arbestlös skara människor att välja ibland. För om alla har jobb blir det ingen omsättning, det är inget som sätts i rullning, maskineriet går med bromsolja. Det är som att använda tvåans växel på motorvägen (förutsatt att det inte är trafikstockning), en jäkla massa varv rullas igång men ingen vidare effekt. Nej, arbetslösheten ÄR VIKTIG! Hör ni det?
På samma sätt är det med min smutstvätt. Eftersom min garderob är för liten är det viktigt att det finns kläder som opererar utanför den, som ligger där och lämnar plats åt andra plagg. Det är essentiellt, fundamentalt, livsavgörande till och med.
Det kan också liknas vid ett hockeybås. Alla spelare får inte plats där samtidigt så det är bra att sex är på isen. Och så är de på isen ett tag, gör det de ska och sen åker de för att byta med någon annan. Så gör mina kläder också. De gosar runt med varandra i smutstvättspåsen och sen byts de mot andra smutsiga kläder och via tvättmaskinen (oftast) slinker de tillbaka till garderoben.
Mmm, just det. Bra poäng här känner jag.
NZTA
Nu jobbar jag för Nya Zeelands transportstyrelse. Jag tänkte visa lite bilder, för det är ju sånt som är lättsmält. Enjoy!!
Vietnamesisk vardag. Kaos i korsning och i kabelläggning.
Många mopeder.
Gestikulera mera
Fadern är nationalist och stoltserar som sådan.
Spänning på högre nivå.
Kro-kro-kro krokodiler!
Jag och min debila syster.
Några random palmer
Någon random paradisö
Makes me think
Oturligt nog finns det dårar som går in på den där sidan och diktar upp en historia och det är alltid lika uddlöst. Men jag är övertygad om att en del är 100% sanningsenliga. Det finns också banala händelser som känns ointressanta, men när jag hittar de här guldkornen, då är det så himla värt min tid att sitta och läsa. Då får jag gåshud och bra känslor susar från hjärnan, ner till tårna och sen tillbaka. Surfa er in och bilda en egen uppfattning vettja!!
Today, it’s been ten years since my controlling, abusive ex-fiancé sold my favorite guitar which cost me $900 and took me ages to save for. He sold it on the day I dumped him. When I went to claim my things, he was proud that he had sold it to a pawn shop. Luckily, I managed to track down the guy that bought it from the pawn shop. The guy was really sweet, and gave it back to me for free, on the condition that I accompany him on his front porch for an hour and play guitar with him. He grabbed a second guitar and we ended up sitting there on his porch for the rest of the afternoon playing music, talking, and smiling. He’s been my husband for nine years now. MMT
Halvtid ?
Kebab med svensk vitlökssås. Helst från Sturegatans Pizzeria.
Scans Chorizos
Orgasmiskt god bea
Bullmannen saknar kanelbullar
Västerås legendariska asiatiska kök
Och de här små pojkarna förstås!
Förlåt
Ja, jag är hemskt ledsen för att jag inte har lyckats tillfredsställa er läslust på sistone. För det är väl det som är min funktion, inte sant?!
Det är ju mitt fel att jag har varit utomlands i ett mycket invecklat land i femton dagar. Och som i alla invecklade länder är internet och dator inte så lätta att få tag i, allra minst i kombination. Men det är förmodligen mitt fel det också, att jag reste till ett sånt land.
Tacka vet jag Gud för att jag är uppväxt i Sverige, ett riktigt u-land.
Till råga på alla dessa missförstånd har jag också insjuknat i en feberfrossa som är ungefär lika härlig som att bli förföljd av 29 jävligt ilskna bin efter att ha ramlat huvudstupa ner i honung.
Amanda hälsade på mig idag, ja, på min dödsbädd alltså. Hon var mig väldigt till lags och hade med sig en vit lilja som jag vill att ni andra också styr upp om ni orkar infinna er på min begravning. Men det kanske ni inte gör, ni kanske anser att sådant bestyr är sådär typiskt döjobbigt.
Jag tar med er på en rekapitulation av min resa om jag lyckas överleva detta. Annars är det väl tack och bock nu, inte sant? Ja. Hej då, då.
