I'm Karl, it spells with K

Mina sambos har lämnat mig. Den ena är Christchurch och den andra i Auckland. Ensamheten är tämligen påtaglig. Jag har vant mig vid att ha dem så nära mig att det är väldigt ensamt att vara ensam kvar.

Och då söker jag tröst förstås. Och var hittar jag det? Jo, i Notting Hill. Världens bästa film. Jag stod och såg på min favoritscen här i veckan en morgon när jag strök min skjorta. Ni vet, när julia och hugh klättrar in i en privat park där det finns en bänk med inristade ord. "For June who loved this garden. For Joseph who always sat beside her." Fina ord tycker jag, scenen är också fin.

Hur som helst slogs jag av en plötslig idé under filmen. Ni som läser detta har förmodligen inte sett filmen lika många gånger som jag, nej, det kan ni ju inte ha gjort! Så ni är inte direkt insatta i filmens olika scener. Men det finns i alla fall en sekvens när Hugh Grant ska intervjua skådespelarna som har varit med i 'Helix' och en av dem är en ung flicka.



Och hon ser ju verkligen bekant ut. Det får man säga. Var har vi sett den här lilla tösen i ett annat sammanhang? Nån som vågar sig på en gissning?