I'm Karl, it spells with K

Det är julafton i Wellington. Ute värmer solen magiskt mycket. Inte för att det är jul som så, mest för att det är sommar.
Jag avnjuter en kopp kaffe i min ensamhet. Mina tjejer har lämnat mig vind för våg. Eller alltså, jag är ju inbjuden till Emmas familjs julfirande sedan länge, men eftersom jag lämnar landet på juldagen finns det logistiska problem här. Så jag blev kvar själv i Wellington.

Tänkte ta mig ner till biblioteket lite senare idag. Vore liksom bra om jag kan få min flygbiljett i ett fysiskt format. Inchekare på flyplatser brukar föredra det så. De är inte så himla pigga på att läsa ifrån en iPhone. Himla bakåtsträvande anser jag. Herregud, varför kan de inte följa med i tekonologin som alla andra?!

Jag har köpt massa godsaker som jag tänkte göra i ordning om en stund. Bacon, äggröra, stekt tomat, stekta bananer mmmh, mums!!

Jag har fått vissa sympatiska tankar tillägnade mig när jag har berättat att jag är ensam över jul. Vill bara klargöra det för alla, att det faktiskt inte gör mig något. Nej, hörrni, julen är inte särskilt viktig för mig faktiskt. Jag är så lycklig ändå!
Och framför allt när jag har två julklappar väntandes på mig inför morgondagen. Eftersom jag är flexibel tar jag seden dit jag kommer och väljer att vänta tills den 25e när resten av landet firar jul.

Förövrigt har jag ännu ett logistiskt problem inför morgondagen. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig till flygplatsen. De flesta firar jul och vill inte alls se till så att jag hamnar där jag ska vid rätt tidpunkt. Jag kan förstås vandra, det är ju sånt jag är bra på. Skulle nog ta mig ca 100 minuter med mitt bagage. Kan bli en härlig utmaning! Vandra 9 km i stekande sol på juldagen med 15 kg bagage. Då kan jag bocka av det på min att göra-lista, två flugor i en smäll.

Nej, nu ska jag fixa käk. Puss och kram till er alla i Sverige, hoppas ni får en härligt julsprakande jul och jag saknar er alla som tittar in här. För om ni bryr er om mig så kan ni räkna med att jag bryr mig om er!