Dag två, two, dos, swei, due..etc
Vaknade upp väldigt tidigt (läs 03.30) och var episkt pigg. Slutsats: Jag kommer inte kunna somna om. Effekt: Vridande och vändande i säng, highest skill level accomplished.
Klockan 07.00 fick jag slutligen nog och duschade i en lite annorlunda ställning. Folk förväntas nog vara tre decimeter kortare än jag för annars kan man inte blöta huvudet. I brist på alternativ klädsel och hårvax lämnade jag hotellet med en något sliten look. Det var lite varmare luft denna dag och ingen nederbörd. Ännu.
Gick runt och letade efter något som var öppet vid denna arla tidpunkt och stod vid en stor gata med kartan i högsta hugg när kraftigt berusad man frågade om jag behövde hjälp. Jag tackade honom vänligt för detta och han tyckte att det var underligt att han som bodde här inte visste var jag skulle, jag som kände doften av hans andedräkt var inte lika förvånad över detta faktum. Han underhöll mig i flera minuter och önskade mig varmt välkommen till landet, gestikulerade mot himlen och sade:
”I mean, the weather isn’t AWESOME but you’ll love the city!”
Lite gladare vandrade jag vidare och hittade ytterligare ett McDonalds (de har wifi, yes!), det finns för övrigt fyra stycken på en ganska liten area.
Jag bekräftade några visningar på house share och vid 10.00 infann jag mig utanför Ninas hus. Gissningsvis var detta 50 möh, jävligt kuperat i denna stad. Oxbacken-backen släng dig i väggen! Trots att utsikten i huset var fantastisk var inte innandömet detsamma. Slitet som fan och en något excentrisk hyresvärd som var tysk (equals thanks, but NO thanks). Jag gav henne fuck you-fingret och gick sedan vidare i livet. Och i bostadsletandet förstås. Jag upptäckte med ens att min planering att lägga visningarna med två timmars mellanrum var allt annat än rutinerad. Således fanns det gott om tid att utforska downtown Wellington. Ganska snabbt lokaliserade jag de tre Starbucks-kaféerna och tog givetvis del av dem. Latte FTW.
Äldre dam, kanske 70 år, stannade mig på trottoaren och frågade efter busshållsplatsen:
”Excuse me dear, do you know where the bus stop is, it used to be over here.”
”I’m so sorry, I’m new in town so I wouldn’t know!”
“Oh, are you? Where are you from?”
“Sweden, I only just arrived yesterday?”
“WELCOME! I thought you looked so sharp in mind and you don’t seem at all disoriented!”
Och så stod vi och pratade några minuter. Folk är så trevliga här! Nån halvtimme senare träffade jag äldre dam nummer 2, men med henne pratade jag bara om blommorna som vi passerade. Och det är ju intressant, jag kan ingenting om blommor, och verkligen inte på engelska! Tur att jag är så bra på att verka som att jag kan saker!
Efter lunch var jag och tittade på fem andra potentiella bostäder. Varav en som jag fann intressant. Mer om den sen. Eventuellt.
Till eftermiddagen började det regna igen och blev hemskt kallt. Vid 16.00 hade inget bagage anlänt till hotellet och jag undrade hur jag skulle lösa detta. Hur länge kan jag gå omkring i samma utstyrsel?! Jag köpte i alla fall fler par kalsonger innan jag gick till hotellet där jag slocknade snabbt som fan. Det tar på krafterna att vandra omkring överallt. Vaknade upp 21.20 och insåg att jag inte hade ätit något, letade mig bort och åt himmelsk kyckling-smörgås (Tack Starbucks!).
Funderade på att ta en öl på någon pub men kände mig kall och trött så det fick vänta. Tillbaka till hotellet istället. Snabbt insomnande och återigen uppvaknande vid 03.30-snåret.
Klockan 07.00 fick jag slutligen nog och duschade i en lite annorlunda ställning. Folk förväntas nog vara tre decimeter kortare än jag för annars kan man inte blöta huvudet. I brist på alternativ klädsel och hårvax lämnade jag hotellet med en något sliten look. Det var lite varmare luft denna dag och ingen nederbörd. Ännu.
Gick runt och letade efter något som var öppet vid denna arla tidpunkt och stod vid en stor gata med kartan i högsta hugg när kraftigt berusad man frågade om jag behövde hjälp. Jag tackade honom vänligt för detta och han tyckte att det var underligt att han som bodde här inte visste var jag skulle, jag som kände doften av hans andedräkt var inte lika förvånad över detta faktum. Han underhöll mig i flera minuter och önskade mig varmt välkommen till landet, gestikulerade mot himlen och sade:
”I mean, the weather isn’t AWESOME but you’ll love the city!”
Lite gladare vandrade jag vidare och hittade ytterligare ett McDonalds (de har wifi, yes!), det finns för övrigt fyra stycken på en ganska liten area.
Jag bekräftade några visningar på house share och vid 10.00 infann jag mig utanför Ninas hus. Gissningsvis var detta 50 möh, jävligt kuperat i denna stad. Oxbacken-backen släng dig i väggen! Trots att utsikten i huset var fantastisk var inte innandömet detsamma. Slitet som fan och en något excentrisk hyresvärd som var tysk (equals thanks, but NO thanks). Jag gav henne fuck you-fingret och gick sedan vidare i livet. Och i bostadsletandet förstås. Jag upptäckte med ens att min planering att lägga visningarna med två timmars mellanrum var allt annat än rutinerad. Således fanns det gott om tid att utforska downtown Wellington. Ganska snabbt lokaliserade jag de tre Starbucks-kaféerna och tog givetvis del av dem. Latte FTW.
Äldre dam, kanske 70 år, stannade mig på trottoaren och frågade efter busshållsplatsen:
”Excuse me dear, do you know where the bus stop is, it used to be over here.”
”I’m so sorry, I’m new in town so I wouldn’t know!”
“Oh, are you? Where are you from?”
“Sweden, I only just arrived yesterday?”
“WELCOME! I thought you looked so sharp in mind and you don’t seem at all disoriented!”
Och så stod vi och pratade några minuter. Folk är så trevliga här! Nån halvtimme senare träffade jag äldre dam nummer 2, men med henne pratade jag bara om blommorna som vi passerade. Och det är ju intressant, jag kan ingenting om blommor, och verkligen inte på engelska! Tur att jag är så bra på att verka som att jag kan saker!
Efter lunch var jag och tittade på fem andra potentiella bostäder. Varav en som jag fann intressant. Mer om den sen. Eventuellt.
Till eftermiddagen började det regna igen och blev hemskt kallt. Vid 16.00 hade inget bagage anlänt till hotellet och jag undrade hur jag skulle lösa detta. Hur länge kan jag gå omkring i samma utstyrsel?! Jag köpte i alla fall fler par kalsonger innan jag gick till hotellet där jag slocknade snabbt som fan. Det tar på krafterna att vandra omkring överallt. Vaknade upp 21.20 och insåg att jag inte hade ätit något, letade mig bort och åt himmelsk kyckling-smörgås (Tack Starbucks!).
Funderade på att ta en öl på någon pub men kände mig kall och trött så det fick vänta. Tillbaka till hotellet istället. Snabbt insomnande och återigen uppvaknande vid 03.30-snåret.
Kommentarer
Trackback
